After work
Om några minuter beger jag mig som sagt till min första "legitima" afterwork, dvs den första after work som jag tar - just det - efter jobbet. Än så länge känner jag inte någon saknad eller annan känsla av förändrad tillvaro efter skolan. När jag pratar om diverse materiella föremål och materiella människor refererar jag fortfarande till mina f.d klasskamrater som om jag skall träffa er precis som vanligt när sommaren sen tar slut. Så blir det ju inte och min logiskt lagda del av hjärnan resonerar att jag egentligen nu är en väldigt ensam person. Ifall det inte skulle vara för min flickvän och mitt jobb skulle jag nog gå ner mig en aning i ensamheten och arbetslösheten. Skulle dessa två saker tas ifrån mig skulle jag gå ner mig betydligt mer och det får mig att inse att jag är betydligt mer beroende av andra, och då inte bara personer, än vad jag hade tänkt mig att vara för ungefär sex månader sedan.
En viss känsla av tomhet finns väl där, både efter skolan och efter vår hund som nyligen avled, men det är fortfarande svårt att förstå att det här är en ny tid i våra liv. Om det nu är det.
Nu sticker jag iallafall ner till puben. Ciao.
En viss känsla av tomhet finns väl där, både efter skolan och efter vår hund som nyligen avled, men det är fortfarande svårt att förstå att det här är en ny tid i våra liv. Om det nu är det.
Nu sticker jag iallafall ner till puben. Ciao.