Tummen

För ett tag sedan, ett bra tag sedan nu, tog jag en titt i kryddlådan i köket därhemma. De mest använda kryddorna är väl hos oss som hos många andra saltet och pepparn, och de andra kryddorna tycks liksom bli lite bortglömda där de ligger ödmjukt i sina glasburkar. Så när jag nu tog en titt och granskade vad vi faktiskt hade hemma blev jag smått chockerad även om jag kanske redan visste att den del av dem hade sina bästa dagar bakom sig. Det visade sig att så många som 11 kryddburkar hade bäst före-datum före 2005.
En del var betydligt äldre än så. Jag kan inte riktigt förklara hur de kan ha legat kvar så länge, men faktum kvarstod ändå. Istället för att analysera ytterligare (den uppgiften skänker jag eventuellt er) publicerar jag listan över kastade kryddor. Siffrorna beskriver bäst före-datumen

• Gurkmeja 1980
• Oregano 1999
• Indisk Garam Masala 1995
• Mejram 2000
• Dragon 2005
• Curry 2003 (två stycken)
• Vitpeppar 2004
• Chilipulver 2002
• Ingefära 2002
• Citronpeppar 1998

Gurkmejan från 1980 är ju speciellt intressant, nio år före jag föddes..
Ett avslutande tips är att själv ta en titt i era kryddhyllor eller kryddskåp hemma. Finner ni något extra spännande så får ni gärna skriva ner det och dela med er av upptäckten!

Har på senare tid, bland annat beroende på att datorn pajat, blivit mer uttråkad än på länge. När jag väl är ledig från jobbet som jag inte går och längtar efter precis finner jag mig själv alldeles grå och orkeslös. Det verkar och känns som om jag inte har något på gång, trots att sanningen inte kunde vara längre ifrån. Jag har både resor och studier kommande, och därimellan mer jobb och umgänge med flickvännen. Men det brukar väl vara så, att när man har som mest framför sig känns det som minst stimulerande och när man inte har något inplanerat brinner man av passion och ambition.

Nu när tristessen påkallat mitt intresse har jag märkt hur dåligt vi har det med sann stimulerande underhållning på våra mediakanaler, radio som tv. Häromdagen när jag letade spänning sent på kvällen var allt jag hittade en film på Canal+, Street Kings, som verkade någorlunda intressant. Detta visade sig inte vara fallet då jag snabbt började "flippa" mellan kanalerna då filmen inte visade sig innehålla något av underhållningsvärde alls. Slutligen föll valet på Barn/Kunskapskanalens TEMA: Mobbning, en tvåtimmars studie och fokusering på mobbning med allt vad det innebär.
Det var allt intressant att höra de intellektuella vuxna tillsammans med de yngre gästerna diskutera vad som är både hemskast när det gäller mobbning såväl som bäst när det gäller att förhindra och förinta det. Som avslutning kom jag fram till att jag är väldigt förtjust i att vara 20 år och utanför grundskolans och gymnasiets otrygga korridorer, det sociala spelet som tär så mycket på psyket och den bakåtsträvande utbildningen. I mitt fall gällde det mest högstadiets trötta tugg och tröga process, men det står klart att skolans värld kan få människor i alla åldrar och åldersgrupper att känna sig riktigt nere.

En annan sak som också står klar är att duscharna i skolans och idrottens värld är en jävla skam. Jag menar, inte ens i hemmet med min familj eller med min flickvän står jag väl och visar upp mig naken utan barriärer när jag duschar. Det finns liksom ingen anledning till att man ska ha en gemensam dusch utan några som helst bås. Här finns det enorm potential till förbättring.

I letandet efter mer underhållning hamnade jag framför filmerna "The Savages" (eller Familjen Savage) och Roy Anderssons "Du Levande". Dessa lite smått gråa filmer visade på ett härligt och humoristiskt sätt livets lite mindre uppskattade tillfällen. Speciellt den sistnämnda verkade visa livet vi alla lever på ett ytterst avskalat sätt, utan färg på tapeterna, utan kampanjpriser på ICA, och i synnerhet utan det förbannade bruset från Rix FM i bakgrunden.
Kanske är våra liv egentligen mer än lite tubaspelande i någon funktionell lägenhet någonstans. Kanske inte.

Men varför? Jo för att jag inte bara gjorde premiär som blodgivare utan också spenderade dagen på Hven med cykling, bad, glass och dyr mat som krydda på verket. Det kan ha varit den mest underbara dagen denna sommaren då solen var ovanligt ödmjuk, vattnet alldeles lagom kyligt och sällskapet också det trevligt. Men för att inte sänka mina förväntningar på resten av sommaren och året konstaterar jag kallt att tja, det var väl den trevligaste 1 juli hittills detta året. Ska nu inte virra in mig på annat utan jag låter dessa ord med budskapet klinga och ger som avslutning en bild på Hven och kyrkbacken i ett försök att representera dagen. Det blev väldigt skralt med bilder även denna gången, som ni säkert förstår.

är vad jag tänkte döpa det kommande fotoalbumet som jag tänkte skapa under kvällen. Nu har jag ändrat mig då det här vädret är motpol nog mot den fantastiska stämning som studenten ändå innebär. Jag hoppas trots allt att det går alla nya "vuxna" vägen och att de inte blir utan jobb eller studier för länge. Hur det nu än går löser det sig och det blir aldrig så illa som man tror om nu inte framtiden innehåller vad man drömt om. Efter ett år av spontant jobbande med annars mycket fritid tycker jag att jag har det väldigt bra på många punkter ändå. Så var inte för deppiga med er tillvaro de kommande 12 månaderna utan njut av att slippa skolan och njut av den ledighet ni har utanför jobbet. Jobba inte med saker som ni ändå avskyr och skaffa inte saker som gör att ni måste jobba med något ni avskyr.

Bara njut istället.

Idag rakade jag mig. Men inte med min sedvanliga kompis Fusion-rakhyvlen utan med en sån där Bic rakhyvel i orange plast. Till en början kändes det uppfräschande och helt i sin ordning, och ordspråket "omväxling förnöjer" gick på tomgång i mitt huvud. Lite senare när rakningen började närma sig sitt slut så dök det tyvärr upp röda fläckar på ett par ställen vilket sänkte upplevelsen en aning. Trots det finns det inte mycket som slår känslan av att man är nyrakad och fin till sin partners lättnad. Med min nyvunna fräschhet kan jag gott bege mig till Lloret de Ödåkra där jag ska ha en veckas semester med Evelyn tills allvaret börjar nästa vecka. Nu är det ju också dags för studenten den kommande fredagen och vi ska tydligen cruisa mellan inte mindre än fyra fester. Känns lite skeptisk till farandet mellan olika ställen när det i huvudsak inte är mina vänner, men å andra sidan har jag inte några heller. Det blir säkert en alldeles fantastisk dag till slut. Men en fråga kvarstår för mig och därför vill jag fråga eventuella läsare ifall det är okej att ha på sig sina egna studentkläder som man hade förra året eller ifall det är för pretentiöst? Isåfall blir det bara en sommarskjorta men det känns ju å andra sidan lite loffigt. Was ist was?

Istället för att kommentera och spekulera kring bilindustrins kris, det höjda anslaget till public service, studenten och diverse andra mycket intressanta och aktuella ämnen summerar jag vad som hänt mig personligen de senaste dagarna. Det blir helt enkelt lättare så.

Nu sitter jag vid datorn och skriver lite på bloggen, bredvid mig har jag Vh1 kommandes ur TVn.
I tisdags jobbade jag. Kassan stämde exakt vid avräkning. Första gången det sker faktist.
Söndagen, lördagen och fredagen gavs mycket åt att gräva en pool i min flickväns trädgård. Resultatet var imponerande. Förutom hålet i marken fick jag bränna och blev överbetald.
Torsdagen spenderades hemma. Det blev trädgårdsjobb på eftermiddagen.
Dagen före sa jag upp min abonnemang på rakhyvlen "Mystique" för kvinnor.

Nu kommer jag inte ihåg så mycket mer. Så brukar det vara i och för sig. Vi lever ju mest för stunden ändå.

Idag har jag varit inne på Kenzas blogg, senare ska jag äta glass.

Idag blir det ingen shopping.

Det sägs att vi spenderar en tredjedel av våra liv lyckligt sovandes i våra sängar. De andra två delar vi sedermera upp mellan alla våra prioriteringar under vår vakna tid samtidigt som vi naturligtvis tar hand om våra främsta mänskliga behov. Om man likt mig också gått i skola eller jobbat på annan ort än den man är skriven i har man sannolikt spenderat en del tid i pendlandets värld. Jag tycker att den här tiden, visserligen koncentrerad på att sitta på ett säte i ett fordon tills det når fram till nästa destination, medför ofta en känsla hos mig. En känsla av att jag är påväg någonstans. Den infinner sig mest på buss, tåg eller flygterminalerna och får en att känna sig viktig.
Med varje steg man tar sen man lämnat flygplanet, bussen eller tåget kan man känna sig aningen stolt. Stolt över att man nyligen kommit från en plats men genast är på gång till nästa där man förväntas närvara. Det låter alldeles säkert som om jag överdriver eller är omåttligt självgod och sanningen är att det känns inte som dessa ord riktigt beskriver den känsla jag syftar på.

Men för er som någon gång begett er från punkt A till punkt B av en anledning och känt er för tillfället nöjda med er själva förstår precis vad jag pratar om. Det är samma känsla som får mig att inte avsky knutpunkten och de många timmarna man spenderat i väntan på tåg, buss eller bara påväg genom. Att gå genom en terminal för att emellan plocka upp en dricka, tidning eller dylikt och sen bege sig vidare känns riktigt bra. Förhoppningsvis kommer man någon gång byta ut den där väskan med skitiga kalsonger mot något "viktigare" som en portfölj eller liknande, det är väl det enda krav jag har. Annars är jag helt ok med att passera diverse uteliggare, någon jobbig unge eller en trasig biljettautomat sålänge känslan infinner sig.

Senast jag var påväg stannade jag till i vanlig ordning på pressbyrån och plockade upp en smoothie och en tidning. Tyvärr gjorde jag mig i tidningsvalet själv besviken då jag var ute efter något som triggade, provocerade mina sinnen. Mina ögon vandrade mellan diverse tidningar och det jag egentligen tyckte var mest intressant var en tidning om affärer, en om resor och en playboy/valfri herrtidning. Men konservativ valde jag en Tv-spelstidning. Hur tråkigt som helst.
Och det får avsluta för den här gången.

Med solskenet som snart varat i en månad har det hänt mycket välkommet i livet mitt.
Det började väl så smått med härliga dokumentärer och andra program på TV som berikar vardagarna, och följdes sedan upp med ett körkort äntligen taget den 16 April. Fyra dagar senare var det dags att fylla 20år med allt vad det innebar. Min kära flickvän överröste mig med fina gåvor jag inte förtjänade men lika glad var jag ändå. Den 22e blev sedermera en roadtrip till GBG med flickvän samt en vän och hans respektive. Vi gled runt i stan ett tag innan vi var på en fantastisk konsert av Emelie Autumn.

Många penningar fattigare men många trevliga upplevelser rikare sätter jag punkt på detta korta inlägg.
Nu mår jag bra.