Dagen före dagen före dagen före dagen efter den stora dagen
Nej, ärligt talat har jag heller ingen aning om vad det blir eller om det ens är fysiskt möjligt. Men det var menat att det ska betyda att jag fyller 18 år om tre dagar. Och det känns absolut inte speciellt, förutom på ett sätt. Detta året har jag inte ännu drabbats av någon åldersångest och det är ju positivt. Jag tycker det är ska bli ganska schyst att fylla 18 faktiskt, om inte annat så betyder det iallafall att jag får tillgång till klubbar, sprit i vissa mängder och kanske om jag har tur kan jag muta till mig ett jobb så man kan tjäna några fräscha cash och hjälpa till att främja storbolagens utnyttjande av tredje världen, och oss alla i allmänhet. Det kan vara ett personligt lyft att ta del i det moderna samhället som vi idag lever i och skriver om.
Fast med nya möjligheter kommer ju vissa medborgerliga skyldigheter också.. eller nått..
Förutom att det brinner ordentligt i röven nu på grund av allt skolarbete man samlat på sig så känns det ganska fint, fast det är med viss osäkerhet inför framtiden ändå. Jag tror nog aldrig att jag fått bra betyg i skolan till exempel, fast det beror ju också på vem man jämför med. Mitt betyg från högstadiet var trots den halvhöga poängen näst bäst av killarna i klassen, vilket kanske mest pekar på hur lågt snitt vi hade.. men jag lyckades trots allt komma in på den skolan jag sökte i första hand. Vår kära samhällslärare nämnde något om att vi har betygsinflation i Sverige och att det finns alldeles för många MVG elever därute. Det stämmer säkert, men varför i helvete kan jag då inte få ta del av den oförtjänade kakan, jag menar, om alla omedvetet utnyttjar ett dåligt system kan väl jag också göra det. Men icke!. Är så trött på allt vad betyg heter, om jag inte kommer in på den linjen eller blir anställd på det arbetet jag söker så blir man ju lite lack även om en hel del äldre skulle hävda att det är sådana smällar man får ta.
Därför tror och hoppas jag att jag beger mig utomlands efter den primära studietiden, vilket förmodligen endast blir gymnasiet. Jag vet seriöst inte om jag orkar med skolbänken i ett antal år till, och då inte på grund av att alla melodramatiska 21 century-elever hävdar att det är fysiskt och psykiskt ansträngande. Det beror snarare mer på att man ärligt talat inte lär sig något säkert hälften av tiden som man sitter där och möglar bort, och det beror inte alls bara på läraren utan också elever, skolmaterial och allt annat tjafs som hindrar en från att tänka klart. Ibland hade det varit skönt att ha en riktigt svinig nazist till lärare som bara slängde ut propaganda in i huvet på en så att man när han (för det hade definitivt varit en kille) ställer eventuella frågor till en kunde slänga skolböckerna åt helvete, ställa sig upp och vråla JAAA! ERS FÜHRER, JAG KAN SVARET! varpå man utsöndrar ett simpelt läte till svar som absolut inte kan diskuteras. Det har nog i grund och botten att göra med att man inte orkar tänka själv och vara förnuftig i alla lägen, och då kan det vara skönt att låta någon maktmissbrukare tänka åt en. Men som alla givetvis vet leder ju sånt bara till olycka och att dumma människor sprids och ökar i antal runtom i världen.
Men om vi nu går tillbaka till den enligt basmir overkliga verkligheten så kan jag nog konstatera att jag misstänker att jag efter mina långa strapatser över moder jord skulle återvända till det lilla lyxland som är sverige, bara för att skaffa en brun, stickad tröja, en röd volvo, ett pissigt arbete och en fru (vilket inte nödvändigtvis behöver vara dåligt). Det som talar för det fenomenet är förutom Pers utsago om att det är precis så, min egen farsas beteende som stämmer in i bilden. Farsan var ju ute ett par år på det glada sjuttiotalet och upplevde ett par kulturer, språk och annorlunda synsätt på saker och ting. Skulle man fråga honom idag om hans resor skulle han nog säga att det är bland det bästa han gjort men samtidigt bestämt säga att han inte ångrar att han begav sig hemåt till lilla Landskrona. Jag tror nog att jag ändå skulle vilja vara ute längre än de fem år som ha var ute. Det finns ju betydligt väldigt mycket för mycket att upptäcka därute. Tänk Japan, Kina, Australien, gamla Sovjet, Amerikas Förenta Stater, Sydamerika med fokus på Brasilien, Argentina och i viss mån Chile samt ett par afrikanska länder för att sätta saker på sin spets och du har tillräckligt med material för att skapa din egen reseplaneringsbibel. Fast man skiter såklart i de löjliga tio budorden som att man till exempel ska ge fan i det gambiska utbudet på skaldjur, och att man inte bör äta glass när man ligger på stranden och blablabla rädsla och konsumtion och skit.
Eller som jag brukar säga, döm inte krusbäret efter busken.
Fast med nya möjligheter kommer ju vissa medborgerliga skyldigheter också.. eller nått..
Förutom att det brinner ordentligt i röven nu på grund av allt skolarbete man samlat på sig så känns det ganska fint, fast det är med viss osäkerhet inför framtiden ändå. Jag tror nog aldrig att jag fått bra betyg i skolan till exempel, fast det beror ju också på vem man jämför med. Mitt betyg från högstadiet var trots den halvhöga poängen näst bäst av killarna i klassen, vilket kanske mest pekar på hur lågt snitt vi hade.. men jag lyckades trots allt komma in på den skolan jag sökte i första hand. Vår kära samhällslärare nämnde något om att vi har betygsinflation i Sverige och att det finns alldeles för många MVG elever därute. Det stämmer säkert, men varför i helvete kan jag då inte få ta del av den oförtjänade kakan, jag menar, om alla omedvetet utnyttjar ett dåligt system kan väl jag också göra det. Men icke!. Är så trött på allt vad betyg heter, om jag inte kommer in på den linjen eller blir anställd på det arbetet jag söker så blir man ju lite lack även om en hel del äldre skulle hävda att det är sådana smällar man får ta.
Därför tror och hoppas jag att jag beger mig utomlands efter den primära studietiden, vilket förmodligen endast blir gymnasiet. Jag vet seriöst inte om jag orkar med skolbänken i ett antal år till, och då inte på grund av att alla melodramatiska 21 century-elever hävdar att det är fysiskt och psykiskt ansträngande. Det beror snarare mer på att man ärligt talat inte lär sig något säkert hälften av tiden som man sitter där och möglar bort, och det beror inte alls bara på läraren utan också elever, skolmaterial och allt annat tjafs som hindrar en från att tänka klart. Ibland hade det varit skönt att ha en riktigt svinig nazist till lärare som bara slängde ut propaganda in i huvet på en så att man när han (för det hade definitivt varit en kille) ställer eventuella frågor till en kunde slänga skolböckerna åt helvete, ställa sig upp och vråla JAAA! ERS FÜHRER, JAG KAN SVARET! varpå man utsöndrar ett simpelt läte till svar som absolut inte kan diskuteras. Det har nog i grund och botten att göra med att man inte orkar tänka själv och vara förnuftig i alla lägen, och då kan det vara skönt att låta någon maktmissbrukare tänka åt en. Men som alla givetvis vet leder ju sånt bara till olycka och att dumma människor sprids och ökar i antal runtom i världen.
Men om vi nu går tillbaka till den enligt basmir overkliga verkligheten så kan jag nog konstatera att jag misstänker att jag efter mina långa strapatser över moder jord skulle återvända till det lilla lyxland som är sverige, bara för att skaffa en brun, stickad tröja, en röd volvo, ett pissigt arbete och en fru (vilket inte nödvändigtvis behöver vara dåligt). Det som talar för det fenomenet är förutom Pers utsago om att det är precis så, min egen farsas beteende som stämmer in i bilden. Farsan var ju ute ett par år på det glada sjuttiotalet och upplevde ett par kulturer, språk och annorlunda synsätt på saker och ting. Skulle man fråga honom idag om hans resor skulle han nog säga att det är bland det bästa han gjort men samtidigt bestämt säga att han inte ångrar att han begav sig hemåt till lilla Landskrona. Jag tror nog att jag ändå skulle vilja vara ute längre än de fem år som ha var ute. Det finns ju betydligt väldigt mycket för mycket att upptäcka därute. Tänk Japan, Kina, Australien, gamla Sovjet, Amerikas Förenta Stater, Sydamerika med fokus på Brasilien, Argentina och i viss mån Chile samt ett par afrikanska länder för att sätta saker på sin spets och du har tillräckligt med material för att skapa din egen reseplaneringsbibel. Fast man skiter såklart i de löjliga tio budorden som att man till exempel ska ge fan i det gambiska utbudet på skaldjur, och att man inte bör äta glass när man ligger på stranden och blablabla rädsla och konsumtion och skit.
Eller som jag brukar säga, döm inte krusbäret efter busken.
Kommentarer
Postat av: Frida
Alltid lika skönt att få ta del av dina härliga tankar Thomas. Det ligger så mycket i allt det du säger att jag nästan blir snurrig. Keep up the good work!
Trackback