Vän av ordning

182776-2

Som ni säkert läst de senaste dagarna så har Gustav Adolfskolan i Landskrona blivit nerstängd på grund av de senaste händelserna som utspelat sig där. Sex elever har sänts åt helvete och tjugotvå har fått tillfällig avstängning. Vissa säger att det är mycket dåligt, vissa säger att det är mycket bra, vissa säger inget alls och vissa vet inte vad Landskrona är för något. Jag befinner mig i en av dessa grupper, nämligen den som tycker att det är mycket bra. Från årskurs sex tills jag gick ut högstadiet (och även i lägre årskurser) befann jag mig på skoltid på den skolan och det var inte alltid det var så lätt. Men det förstod jag inte då. Min nuvarande skola är en exceptionell sådan där vi mest har problem med våra inre. Så var det emellertid inte på GA. Ständiga skällsord från alla möjliga håll och en allmänt hotfull stämning var vardag. På många sätt har det haft positiva effekter på en, till exempel har det härdat en och fått en att lära sig att handskas med obehagliga situationer osv, men själva pluggandet blev ju lidande då och från att ha varit en person som alltid satte skolan framför allt annat i de lägre årskurserna så blev man till en latmask med mediokra betyg som skolkade ganska friskt (jag hade en jävla tur som kom in på Campeon). Det har visserligen mest att göra med att man då blev tonåring och inte kände sig så motiverad längre men själva skolmiljön hjälpte ju inte nått särskilt. Jag tycker beslutet att stänga av eleverna är ett jättebra beslut, främst långsiktigt. Jag tror att det behövs hårda metoder för att få skolan på rätt väg igen och detta är nog det första steget i en ljus riktning. När jag säger att det är en bra lösning så talar jag naturligtvis ur skolans synpunkt. De sex eleverna som aldrig får komma tillbaka till skolan igen drabbas naturligtvis oerhört av det straffet och endast gud vet vad som blir av dem. Eller ja, förmodligen blir de ännu mer kriminella. Det är väl ur deras synpunkt som alla dessa "experter" ser problemen när dem talar om demokratins upplösning och nazismens uppgång i och med de hårda besluten. Men det skiter jag i och lutar mig tillbaka samtidigt som jag för första gången på väldigt länge känner en positiv känsla om Landskronas och GA:s utveckling.


originalet publicerat den 21 januari 2007

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback