Tummen

Tidigare i vår, för någon månad sedan, sålde vi vår sommarstuga. Den som byggdes i början av 1960-talet av min morfar och några snälla medhjälpare fick nu se sig såld till en förhoppningsvis ambitiös och omtänksam dansk. I många år satte jag mig emot försäljningen av denna härliga plats där jag har många härliga barndomsminnen och där jag har firat många nyårsaftnar såväl som julaftnar. Men nu beslutade vi oss gemensamt för att det var dags att lämna det ifrån oss. Föräldrarna blir inte yngre och vi kids blir bara äldre, vilket inte innebär att vi genast känner en enorm lust till att sköta om en stuga med dess trädgårds- och skogsytor på en cirka 3000 kvadratmeter. Dessutom kan det vara bra att lämna en del av de saker man har haft i livet och gå vidare i utvecklingen. Det är visserligen inget fel på att vara stillsam och inse att man inte behöver utvecklas mot något nytt hela tiden, men man vill heller inte fastna i utvecklingen. Måste ändå säga att jag tror det är bra för, jag tror det hade varit bra om alla hade haft ett litet ställe de kunde sticka till. Ett litet skitit ställe bort från Tv-reklamen där fukt och en massa bakterier samt tusen åter tusen insekter och äckliga larver trängs sida vid sida. Om ändå alla barn hade fått växa upp på ett ställe där du får göra lite mer än vad du vill och kan få lite skit på naglarna. Citybarn som trängs i en massa tradiga lägenheter, enkla som lyxiga, får inte den här möjligheten vilket leder till att vissa blir helt alienerade med landet och allt vad som kan tänkas förknippas med det. Staden förvirrar oss.



Nej, det är inte min tumme på bilden, så fumlig är jag inte.


Veckans Ja:
Sommarlov. Frihet. Föga förvånande?

Veckans Nej:
Överdriven reklam, Nej, du kan inte flyga genom en glaciär med nya colgate och din nissan kommer inte förvandlas till en metallisk jättespindel. Seriöst, det blir ju bara löjligare och löjligare..