Tummen

inget annat du vill säga innan det är slut?

- nej

samtliga ur exekutionspatrullen avfyrade då deras gevär och förbrytaren segnade ner på marken, och för en gångs skull hade faktiskt rättvisans och vishetens makter segrat.


Nothing on my back is still enough to bring me down

Man ser mycket av sådan sort idag, människor, glada människor som är nere psykiskt eller fysiskt (oftast psykiskt). Människor som har mycket att glädjas åt, må det vara enstaka händelser eller tacksamhet mot de saker de faktiskt redan har (jag har aldrig varit något större fan av "tänk på barnen i Afrika"-metoden) men som istället känner.., ja vad känner dem, vad känner ni egentligen? Jag vill inte vara den självälskande högmodige jäveln som jag är men jag kan ofta faktiskt inte känna igen mig i den deprimerade bild som många tydligen har susandes runt sig som en enerverande ande hela tiden.
Jag har säkert mycket att vara ledsen över om jag letar ibland mig själv, man skulle faktiskt kunna utse ett femtal negativa punkter om mig utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Men fan, det vill jag ju inte göra.
Det kan väl i och för sig aldrig vara nyttigt att vara nöjd med sig själv och därmed stoppa utvecklingen av det bättre jag-et som vi ständigt bör sträva efter, speciellt inte nere på min nivå. Men jag tycker inte människor som närmat sig den högaktade sjunde himlen, det perfekta jag-et, psykiskt bör skapa en nödutgång i nedåtgående riktning bara för att man får panikångest över att förbättringarna blir allt färre och både svårare att hitta och genomföra.
Kanske är allt detta en naturlig reaktion. Om det skulle vara så skulle det vara riktigt pissigt men likväl ironiskt till tusen.
Lagom är bäst. Så är det alltid och kommer alltid vara. Men lagom är ju för fan inte alltid skönast, coolast eller extremast och fan vilket jävla rus det måste vara i att vara skön, cool och fett extrem. Respekt till alla som genomför detta trots de alltmer kända biverkningarna. Kudos till alla assnygga och sjukt söta tjejer som finns därute och som både förpestar och förgyller vår samvaro på samma gång, det är fan ta mig jävligt skönt och extremt om något. Att börja undra var det hela kommer sluta är i min personliga religion en strängt förbjuden tankegång som jag helst undviker, men tanken är spännande och läskig på samma gång. Vad kommer hända?

matter of in fact, it's harder still when you're around...

Ehh.., inte sant. Eller möjligtvis lite. Det kan inte vara lätt med alla vänner runtomkring som är alltför fokuserade på att ge goda råd och att ge sin betydelselösa åsikt om situationen (hej Thomas). Men de goda vännerna och de goda råden behövs mycket väl och saker och ting hade ju knappast varit bättre utan dem. Tveklöst.

Sidoinlägg
Jaha? Just nu bryr jag mig inte seriöst. Jag vill inte höra en massa skit som du säkerligen hade vältrat ur dig även om du inte var pisspackad. Nnnghh, vad jobbigt. Alkohol är fan ett skämt. Det ska fan inte komma och tro att det kan bestämma över mig iallafall. Alkohol är piss, man måste dricka en del för att bli påverkad, det är fan ta mig jävligt dyrt, smakar skit och även om du hade en jävligt "lyckad" kväll eller natt dagen före så blir du ändå hårt straffad dagen efter. Mycket trams om god stämning och ökad självförtroende. Fan, det plötsligt förbättrade självförtroendet handlar egentligen om att koordinationen i din hjärna och kropp är såjävla dålig att du inte bara skiter i vad som händer, du kan fan inte påverka det som händer överhuvudtaget och ramlar därför omkring. Ibland ramlar du på en flickas kropp som vid detta laget förmodligen mer liknar en påsklilja eller en trafikskylt än en livs levande snygg varelse. Det sistnämnda kan man väl diskutera om det är positivt eller ej, men det andra suger rätt hårt överlag.
/Sidoinlägg

"The problem is all inside your head
She said to me
The answer is easy if you
Take it logically
I'd like to help you in your struggle
To be free
There must be fifty ways
To leave your lover"

Sjung ut, var glad, håll ett tal, ta upp en aluminiumburk från den hårda asfalten och lägg den i återvinningspapperskorgen.
Man kan inte lära känna världen genom böcker. Sant.
Men hur lär man känna världen då? Har du lärt känna världen? Mer än mig? Vem känner egentligen världen?
Att ge sig in på sådana ämnen är hopplöst då alla åsikter inom de är högst subjektiva

Man kan inte lära sig världen genom böcker. Men man kan fan inte heller lära sig den genom att tycka synd om sig själv. Wake up and smell the coffee, men akta dig från att dricka!