Tummen

Thomas säger:
Efter att ha sjunkit in i en värld av digitalt mördande på grund av Niklas och Philips övertygande övertalningsförmåga (tjat) har jag lagt ner en hel del tid och energi på att spela CS, eller CSS som det egentligen heter, på den sista tiden.

Carl-Johan säger:
Alltså, Thomas, varför? Livet har fler glädjeämnen än att spela CS? Var med Evelyn, läs en bok, skriv ett brev, jobba, spara pengar, drick öl eller gör något annat roligare. Jag kan hålla med om att CS och Batterfield 1942 kan vara riktigt skoj att spela. MEN det ska ske i lagom proportioner. Att lira tre timmar varje dag är för mycket. Helt klart.

Thomas säger:
Men CJ, herregud. Jag är med Evelyn, jag läser böcker (till skolarbeten), det händer att jag super mig full och stirrar på en fläck i taket. Allt är definitivt inte hopplöst. Till dessa varierade sysslor lägger jag också till CSS spelandet, fotbollstittandet och sågandet av zombies i något kraftigt begagnat skräckspel jag knappt vågar spela.
Det är med denna sammanfattningen i tankarna som jag erkänner att jag inte kommer ihåg vad jag ville säga när jag startade inlägget och skapade den enligt mig fyndiga rubriken.

Därför utmanar jag dig CJ, till att manifestera varför. Gärna i punktform.

Carl-Johan svarar:
Säger du verkligen hela sanningen nu?

Thomas hävdar: Japp, allt är sant, förutom att jag inte läser böckerna. Har inte börjat med det än.
Frågan nu är väl egentligen om bloggen skall öppnas för allmänheten..