Reclaim the banks
Jag har väl egentligen inte velat kommentera det här med finanskrisen innan. Mest för att jag inte orkar blogga men även för att hela grejen känns för komplicerad för att inte säga tråkig. I början riktade jag min irritation mot Wall Street och dess tvålhjärnor som jag var övertygad om hade ansvar för hela den småsorgliga situationen. När det sen uppenbaras att det finns flera banker över på den Europeiska kontinenten som legat runt med varandra och spridit sjukdomen emellan sig går irritationen över till en känsla av besvikelse, hopplöshet samt förvirrelse.
En sak jag ändå tycker var intressant var den artikel som publicerades i HD om hur det nu tycks vara upp- och nervända världen i finanshajarnas hjärnor. (http://hd.se/kultur/2008/10/08/den-upp-och-nervaenda-vaerlden/)
När det börjas hettas till under skjortan och slipsen tycks sitta för hårt skriker de plötsligt efter statlig intervention. De som tidigare fått tarmvred och halsbränna vid benämning av statlig inblandning i marknadsekonomin tycker nu det är fullt legitimt att staten och dess skattebetalare ska gå in och försöka sudda ut de felsteg som de gjort.
Länge har de suttit i sin sandlåda, grävt upp kattbajs och gjort sandkakor för att sedan byta med varandra med glaskulor som valuta. Men efter att timmarna går känner till slut även de att det börjar bli kallt och plötsligt frågar de sig själv: vad fan håller vi på med? Kollapsen är total, deras händer och naglar är nedsmutsade med kattbajs och de fryser, näsan börjar rinna och snoret kommer strax därefter. Då är det till slut dags för pappa och mamma staten att komma och ta in sina små liberalistbarn, torka rumpan och snyta dem och bädda ner dem i ett varmt täcke fyllt med ca. 360 miljoner kronor. Är det då inte bättre att pappa och mamma är med under leken och ser till att allt går väl?
Sen måste det naturligtvis finnas någon form av bestraffning. Nu är det ju tack och lov förbjudet med barnaga här i Sverige, men liberalerna och ekonomerna borde kanske vara undantaget från regeln. Jag yrkar på tvångskastrering.
Jag saknar dig, älskling...
STÅENDE OVATIONER! Detta är klockrent!
Samtidigt kanske det här är mer än en kamp mellan ideologier. För det är lätt att det blir så, att så fort en konflikt kommer upp så hamnar den direkt i två tydligt uppsatta läger - höger mot vänster. Och problematiken ligger inte i vilka värderingar som vänstern eller högern har i frågorna - för dessa yttras ändå mycket mycket sällan. Problemet blir istället bara en barnslig stenkastning på oppositionen utan att egentligen kunna motivera den. Vänstern skyller på högern, men tycker egentligen samma sak men vill bara inte säga för att kunna hålla kvar väljare. Högern säger att de har full koll på finanserna och ekonomin, även om detta låter högst otrovärdigt eftersom marknaden verkar göra precis tvärtemot vad alla säger och tror - oavsett om man är expert eller lekman. I slutändan så handlar det inte om ideologierna (om det finns några sådana fortfarande) utan bara om att acceptera människors girighet i denna värld. Den enes död, blir den andres bröd.
Thomas
Jag rekommenderar köp!
Köp! Köp! Köp!!!
Låna av finanshajar. Placera en miljon - och dra in ett par hundra tusen på en dag genom att "daytradea".