Tummen

I mitt förra inlägg missade jag en av den maniska tristessens nöjen, nämligen korsordet. Detta uråldriga nöje fyllt med ologiska ledtrådar och kopplingar tog grepp om mig och som om det vore en misslyckad kidnappning släpptes jag några dagar senare. När tumultet hade lagt sig och allt var över hade jag ett par som var lösta till hälften och ett med Hälge-tema som jag faktiskt löst helt och hållet, helt själv.

Förutom att mitt bruna liv har fyllts med korsord fylls det i princip dagligen med körkortsstudier. Denna 30-skylt på mitt livs motorväg har ibland varit lika effektiv på mitt humör som ett moln av vit fosfor är effektivt i en myllrande storstad.
Efter 35 körlektioner med både bra och dåliga resultat är jag aningen trött på att be om ursäkt för de "fel" jag gör i min körning trots att jag kör fullkomligt lagligt och bättre än många andra. Känslan av att de bara försöka suga ut så mycket pengar som möjligt från mig har dominerat de senaste veckorna. Ett litet plus är dock att jag nu gjort halka och mer än hälften av de datoriserade teoriproven, med gott resultat.
Halkan var inte så rolig som den kunde varit, men jag fattade budskapet med det hela i alla fall.

På jobbfronten intet nytt. Nu räknar jag dagarna (nästan) tills jag åker till Norge.
Om någon känner för att göra mig sällskap är det bara att hänga på.