Livet från den bruna sidan - kapitel ett
Nu är de slut. Pengarna alltså. Men de har varit frånvarande sen årsskiftet så det är ingen nyhet egentligen.
Vad jag egentligen skulle berätta är att det nu är slut. Slut på hemsidor att kolla, filmer att njuta av och spel att underhålla sig själv med. Repetitionen har återigen börjat. Det som händer är inte alls konstigt, det är ett välkänt fenomen i våra liv och speciellt bekant med det blir man när man är arbetslös. Uttråkad till max. Likt en narkoman sveper man sin gmail (gaymail enligt evelyn) flera gånger om dan för att se om något har hänt. Och visst, man får väl ungefär fem mail om dagen eller lite mer/mindre, men tanken att de här mailen skulle ge någon tillfredsställelse är ju absurd. Reklam från Dell, ett otal facebook-påminnelser och ett brev från studentconsulting (du fick inte jobbet - men tack för att du sökte!) är ju inte något känslorna sätter värde på. Men så går livet fram under dagarna. Jag söker igenom all information jag kan hitta, era bloggar, era facebooks, resedagböcker, bilddagböcker osv. bara för att ha något att göra. Har tröttnat på mycket av den andra underhållning jag har och nu även nätet. Sånt händer ju ibland men nu är det verkligen illa.
Trenden svänger nog på fredag då min kära kommer hem till mig (om inte tidigare?) så jag kan pussa på henne. Dessutom är det fest på hemmaplan så chansen är stor att man kan dricka sig redlös även om förutsättningarna inte är optimala. Tills dess sitter jag här och lyssnar på gamla ABBA låtar och dricker isvatten.
Annars blir det väl att ta fram den gamla hederliga underhållningsformen: böckerna!
Fick fyra i julklapp och var sedan och köpte två till. Tyvärr har jag lite svårt att sätta mig och verkligen läsa dem om jag inte är hypermotiverad. Men här är i alla fall min lista på böcker som skall läsas under de kommande veckorna och månaderna:
Välkommen till Paradiset (om turistindustrin och dess konsekvenser) - Jennie Dielemans, Shahab Salehi
Min far hade en dröm - Barack Obama
Shantaram (om en kriminell australiers liv i Indien och Afghanistan) - Gregory David Roberts
...och då kompletterar jag med två faktaböcker, 1000 Platser Att Se I Världen Innan Du Dör, men framförallt Atlas Över Modern Arkitektur som trots dess stelhet är en guldgruva för den arkitekturintresserade.
Läste också Luffarens Återkomst strax efter jul och den kan jag rekommendera till alla ungdomar som är sugna på att ge sig ut. Det handlar inte om mysig charter, visserligen, men den är härlig på många sätt ändå. Ciao!
Vad jag egentligen skulle berätta är att det nu är slut. Slut på hemsidor att kolla, filmer att njuta av och spel att underhålla sig själv med. Repetitionen har återigen börjat. Det som händer är inte alls konstigt, det är ett välkänt fenomen i våra liv och speciellt bekant med det blir man när man är arbetslös. Uttråkad till max. Likt en narkoman sveper man sin gmail (gaymail enligt evelyn) flera gånger om dan för att se om något har hänt. Och visst, man får väl ungefär fem mail om dagen eller lite mer/mindre, men tanken att de här mailen skulle ge någon tillfredsställelse är ju absurd. Reklam från Dell, ett otal facebook-påminnelser och ett brev från studentconsulting (du fick inte jobbet - men tack för att du sökte!) är ju inte något känslorna sätter värde på. Men så går livet fram under dagarna. Jag söker igenom all information jag kan hitta, era bloggar, era facebooks, resedagböcker, bilddagböcker osv. bara för att ha något att göra. Har tröttnat på mycket av den andra underhållning jag har och nu även nätet. Sånt händer ju ibland men nu är det verkligen illa.
Trenden svänger nog på fredag då min kära kommer hem till mig (om inte tidigare?) så jag kan pussa på henne. Dessutom är det fest på hemmaplan så chansen är stor att man kan dricka sig redlös även om förutsättningarna inte är optimala. Tills dess sitter jag här och lyssnar på gamla ABBA låtar och dricker isvatten.
Annars blir det väl att ta fram den gamla hederliga underhållningsformen: böckerna!
Fick fyra i julklapp och var sedan och köpte två till. Tyvärr har jag lite svårt att sätta mig och verkligen läsa dem om jag inte är hypermotiverad. Men här är i alla fall min lista på böcker som skall läsas under de kommande veckorna och månaderna:
Välkommen till Paradiset (om turistindustrin och dess konsekvenser) - Jennie Dielemans, Shahab Salehi
Min far hade en dröm - Barack Obama
Shantaram (om en kriminell australiers liv i Indien och Afghanistan) - Gregory David Roberts
...och då kompletterar jag med två faktaböcker, 1000 Platser Att Se I Världen Innan Du Dör, men framförallt Atlas Över Modern Arkitektur som trots dess stelhet är en guldgruva för den arkitekturintresserade.
Läste också Luffarens Återkomst strax efter jul och den kan jag rekommendera till alla ungdomar som är sugna på att ge sig ut. Det handlar inte om mysig charter, visserligen, men den är härlig på många sätt ändå. Ciao!
På jakt efter de stora pengarna - kapitel två
Idag får USA och världen en ny president att lyssna till. Och då passar det väl med att jag stött honom, eller varit ett "fan" av honom i princip exaxt ett år nu. Då handlade det mest om han skulle kunna slå Hillary i kandidatvalet, vilket han sedermera gjorde. En bedrift som var enastående i sig. Att han sen också blev vald till president i ett land där den politiska utvecklingen är av yttersta betydelse för resten av världen är ju bara en ofattbar bonus. Med utlovanden att satsa på gröna jobb och grön energi istället för att som McCain proklamera "borra nu!" i jakten på det svarta guldet och de stora pengarna kan han göra skillnad och äntligen få in USA på ett miljövänligt spår, något de kämpat emot med ökad ansträngning ända sen Kyotoavtalet kom på tal.
Detta är sannerligen en stor dag. Blev lite orolig då de nämnde att ingen tidigare blivande president hade fått så många dödshot som honom, men allt gick ju bra som tur var.
Hooray for Obama :)
På jakt efter de stora pengarna - kapitel ett
Var ju som bekant ett bra tag sen man skrev senast, precis som det brukar vara med andra ord. Till någons förtret kanske, men de flesta, inklusive mig själv är väl smått likgiltiga om det skrivs något här eller inte.
Anyways. Sen vi hördes senast har flera högtider passerat och månaderna med dem. Förändringen globalt har väl ej varit så stor om vi inte räknar med den senaste tidens beklagliga händelser, gaskrisen och det förargliga kriget runt Gaza. Varken något av orden beklagliga eller förargliga räcker naturligtvis till för att beskriva det hemska som händer i Gaza, men starkare ord gör ingen skillnad, så det kan jag lika gärna skippa. Hur som helst tycker jag som så många andra att kriget mer är en attack på civila än något annat som påstås. Man får viss deja vú känsla och tycker sig minnas sommaren 2007 då Israel satte delar av Libanon i brand, händelser som inte har skapat någon ökad säkerhet eller sympati för dess angripare. Att anfalla civila, och då och då rasera ett sjukhus eller en hjälporganisation är väl ingen önskvärd taktik om man hoppas på en varande fred mellan parterna någon gång i framtiden. För det gör väl alla? Eller?
Förändringen lokalt har väl inte infunnit sig något vidare heller, man går fortfarande och skrotar mest hela tiden och emellan det sitter man i kassan på Överskottsbolaget i Landskrona och säljer en satans massa skit för en väldig massa pengar. Körkortet är jag fortfarande på spåren (sen september). De första misstankarna på att körskolan vill mjölka mig på pengar genom att hålla mig kvar har börjat gro inom mig. Deadline: 1 mars, och då ska det fan vara ultimatum. Inget annat är acceptabelt. Efter körkortet tänker jag och min käresta illa kvickt bege oss till Norge för att försöka skörda framgång där istället för hemma. Funkar inte detta vet jag inte vad jag tar mig till. Att jag skulle vara ute efter de stora pengarna är väl mer ett önsktänkande om än visst planerande. I nuläget har jag inte ett öre att spendera och jag är skyldig min flickvän både monetär ersättning såväl som gåvomässig och känslomässig.
Anyways. Sen vi hördes senast har flera högtider passerat och månaderna med dem. Förändringen globalt har väl ej varit så stor om vi inte räknar med den senaste tidens beklagliga händelser, gaskrisen och det förargliga kriget runt Gaza. Varken något av orden beklagliga eller förargliga räcker naturligtvis till för att beskriva det hemska som händer i Gaza, men starkare ord gör ingen skillnad, så det kan jag lika gärna skippa. Hur som helst tycker jag som så många andra att kriget mer är en attack på civila än något annat som påstås. Man får viss deja vú känsla och tycker sig minnas sommaren 2007 då Israel satte delar av Libanon i brand, händelser som inte har skapat någon ökad säkerhet eller sympati för dess angripare. Att anfalla civila, och då och då rasera ett sjukhus eller en hjälporganisation är väl ingen önskvärd taktik om man hoppas på en varande fred mellan parterna någon gång i framtiden. För det gör väl alla? Eller?
Förändringen lokalt har väl inte infunnit sig något vidare heller, man går fortfarande och skrotar mest hela tiden och emellan det sitter man i kassan på Överskottsbolaget i Landskrona och säljer en satans massa skit för en väldig massa pengar. Körkortet är jag fortfarande på spåren (sen september). De första misstankarna på att körskolan vill mjölka mig på pengar genom att hålla mig kvar har börjat gro inom mig. Deadline: 1 mars, och då ska det fan vara ultimatum. Inget annat är acceptabelt. Efter körkortet tänker jag och min käresta illa kvickt bege oss till Norge för att försöka skörda framgång där istället för hemma. Funkar inte detta vet jag inte vad jag tar mig till. Att jag skulle vara ute efter de stora pengarna är väl mer ett önsktänkande om än visst planerande. I nuläget har jag inte ett öre att spendera och jag är skyldig min flickvän både monetär ersättning såväl som gåvomässig och känslomässig.