På jakt efter de stora pengarna - kapitel ett
Var ju som bekant ett bra tag sen man skrev senast, precis som det brukar vara med andra ord. Till någons förtret kanske, men de flesta, inklusive mig själv är väl smått likgiltiga om det skrivs något här eller inte.
Anyways. Sen vi hördes senast har flera högtider passerat och månaderna med dem. Förändringen globalt har väl ej varit så stor om vi inte räknar med den senaste tidens beklagliga händelser, gaskrisen och det förargliga kriget runt Gaza. Varken något av orden beklagliga eller förargliga räcker naturligtvis till för att beskriva det hemska som händer i Gaza, men starkare ord gör ingen skillnad, så det kan jag lika gärna skippa. Hur som helst tycker jag som så många andra att kriget mer är en attack på civila än något annat som påstås. Man får viss deja vú känsla och tycker sig minnas sommaren 2007 då Israel satte delar av Libanon i brand, händelser som inte har skapat någon ökad säkerhet eller sympati för dess angripare. Att anfalla civila, och då och då rasera ett sjukhus eller en hjälporganisation är väl ingen önskvärd taktik om man hoppas på en varande fred mellan parterna någon gång i framtiden. För det gör väl alla? Eller?
Förändringen lokalt har väl inte infunnit sig något vidare heller, man går fortfarande och skrotar mest hela tiden och emellan det sitter man i kassan på Överskottsbolaget i Landskrona och säljer en satans massa skit för en väldig massa pengar. Körkortet är jag fortfarande på spåren (sen september). De första misstankarna på att körskolan vill mjölka mig på pengar genom att hålla mig kvar har börjat gro inom mig. Deadline: 1 mars, och då ska det fan vara ultimatum. Inget annat är acceptabelt. Efter körkortet tänker jag och min käresta illa kvickt bege oss till Norge för att försöka skörda framgång där istället för hemma. Funkar inte detta vet jag inte vad jag tar mig till. Att jag skulle vara ute efter de stora pengarna är väl mer ett önsktänkande om än visst planerande. I nuläget har jag inte ett öre att spendera och jag är skyldig min flickvän både monetär ersättning såväl som gåvomässig och känslomässig.
Anyways. Sen vi hördes senast har flera högtider passerat och månaderna med dem. Förändringen globalt har väl ej varit så stor om vi inte räknar med den senaste tidens beklagliga händelser, gaskrisen och det förargliga kriget runt Gaza. Varken något av orden beklagliga eller förargliga räcker naturligtvis till för att beskriva det hemska som händer i Gaza, men starkare ord gör ingen skillnad, så det kan jag lika gärna skippa. Hur som helst tycker jag som så många andra att kriget mer är en attack på civila än något annat som påstås. Man får viss deja vú känsla och tycker sig minnas sommaren 2007 då Israel satte delar av Libanon i brand, händelser som inte har skapat någon ökad säkerhet eller sympati för dess angripare. Att anfalla civila, och då och då rasera ett sjukhus eller en hjälporganisation är väl ingen önskvärd taktik om man hoppas på en varande fred mellan parterna någon gång i framtiden. För det gör väl alla? Eller?
Förändringen lokalt har väl inte infunnit sig något vidare heller, man går fortfarande och skrotar mest hela tiden och emellan det sitter man i kassan på Överskottsbolaget i Landskrona och säljer en satans massa skit för en väldig massa pengar. Körkortet är jag fortfarande på spåren (sen september). De första misstankarna på att körskolan vill mjölka mig på pengar genom att hålla mig kvar har börjat gro inom mig. Deadline: 1 mars, och då ska det fan vara ultimatum. Inget annat är acceptabelt. Efter körkortet tänker jag och min käresta illa kvickt bege oss till Norge för att försöka skörda framgång där istället för hemma. Funkar inte detta vet jag inte vad jag tar mig till. Att jag skulle vara ute efter de stora pengarna är väl mer ett önsktänkande om än visst planerande. I nuläget har jag inte ett öre att spendera och jag är skyldig min flickvän både monetär ersättning såväl som gåvomässig och känslomässig.
Kommentarer
Trackback