Tummen

Drygt lite mer än en vecka senare än vad jag först hade tänkt mig uppdaterar jag äntligen min blogg och gör således en backup på mitt eget minne och vad som registrerats i det den senaste tiden. För ett par veckor sen började jag leta nya sysslor i och med att mitt körkort äntligen var förvärvat. I min letan kom jag att tänka på min gamle klasskamrat, Peter Lindqvist. Förutom att ha sysslat med resande runt om i världen den senaste tiden har han även varit blodgivare under en längre tid. Detta slog mig som något jag lätt kunde tänka mig göra. Lite tidigare hade dessutom en vän till min mamma kommit förbi huset en dag och undrat om jag ville ställa upp på att sälja kexchoklad och kaffe till sugna fotbollsfans. Jag tackade ja och ångrade mig sedan tills jag väl stod därute och serverade och upptäckte att det var rätt skönt ändå. Speciellt eftersom min blodgivarkamrat Peter också förvärvades till att bli min kioskkamrat.

Men om vi ska gå tillbaka till det där med blodgivning. Den trettonde maj var jag och lämnade blodprov för att se om jag lämpad att bli blodgivare och när jag läste reglerna och kryssade igenom hälsoblanketten slog det mig att jag ändå är rätt så privilegiad som (antagligen) kan ge blod. Reglerna är hårda och det kändes nästan som man skulle levt som Ned Flanders i simpsons för att kunna bli blodgivare. Jag jämförde med min bästa (eller äldsta) vän när jag kryssade igenom hälsoblanketten och trots att vi i grunden är väldigt lika så finns det ett par saker som gör att han aldrig skulle vara aktuell som blodgivare. Man behöver ju inte gå in på detaljer men förutom att han är väldigt intresserad av tatueringar och piercingar så har han vid ett tillfälle skuttat runt i Amsterdam och njutit av olika nöjen som staden kan erbjuda. Då känns det för mig väldigt privilegiat att kunna ge blod och det var ju en jävla tur att jag aldrig testade hasch till exempel, en grej som man lätt kunde åkt dit på. Jag har ännu inte fått svar om mitt blod är värt något eller ej men om det är så är det fritt fram att ta mitt blod, så länge jag får den där gratis fikan förstås!

Apropå snor har jag de senaste dagarna tillsammans med min kära flickvän legat i viss sjukdom. Det känns alltid förjävligt och att bara en hals-näsa infektion kan få en att känna sig helt svag i kroppen är förundrandsvärt. Men nu är det mesta ur kroppen och nu ses sjukdomen och jag förmodligen inte igen förrän juli-augusti. Då gäller det att passa på och njuta nu alltså!