I kontakt med sina känslor

Det sägs att vi spenderar en tredjedel av våra liv lyckligt sovandes i våra sängar. De andra två delar vi sedermera upp mellan alla våra prioriteringar under vår vakna tid samtidigt som vi naturligtvis tar hand om våra främsta mänskliga behov. Om man likt mig också gått i skola eller jobbat på annan ort än den man är skriven i har man sannolikt spenderat en del tid i pendlandets värld. Jag tycker att den här tiden, visserligen koncentrerad på att sitta på ett säte i ett fordon tills det når fram till nästa destination, medför ofta en känsla hos mig. En känsla av att jag är påväg någonstans. Den infinner sig mest på buss, tåg eller flygterminalerna och får en att känna sig viktig.
Med varje steg man tar sen man lämnat flygplanet, bussen eller tåget kan man känna sig aningen stolt. Stolt över att man nyligen kommit från en plats men genast är på gång till nästa där man förväntas närvara. Det låter alldeles säkert som om jag överdriver eller är omåttligt självgod och sanningen är att det känns inte som dessa ord riktigt beskriver den känsla jag syftar på.

Men för er som någon gång begett er från punkt A till punkt B av en anledning och känt er för tillfället nöjda med er själva förstår precis vad jag pratar om. Det är samma känsla som får mig att inte avsky knutpunkten och de många timmarna man spenderat i väntan på tåg, buss eller bara påväg genom. Att gå genom en terminal för att emellan plocka upp en dricka, tidning eller dylikt och sen bege sig vidare känns riktigt bra. Förhoppningsvis kommer man någon gång byta ut den där väskan med skitiga kalsonger mot något "viktigare" som en portfölj eller liknande, det är väl det enda krav jag har. Annars är jag helt ok med att passera diverse uteliggare, någon jobbig unge eller en trasig biljettautomat sålänge känslan infinner sig.

Senast jag var påväg stannade jag till i vanlig ordning på pressbyrån och plockade upp en smoothie och en tidning. Tyvärr gjorde jag mig i tidningsvalet själv besviken då jag var ute efter något som triggade, provocerade mina sinnen. Mina ögon vandrade mellan diverse tidningar och det jag egentligen tyckte var mest intressant var en tidning om affärer, en om resor och en playboy/valfri herrtidning. Men konservativ valde jag en Tv-spelstidning. Hur tråkigt som helst.
Och det får avsluta för den här gången.


Kommentarer
Postat av: Peter Lindqvist

Oh jag känner verkligen igen mig, och jag blir resesugen nu när jag läser ditt blogginlägg!

Men det finns en sak som driver känslan av att vara på väg någonstans, mer än någonting annat, och det är (hur ska jag förklara detta då...?) skyltarna på terminaler, som inte är text på en tv, utan sådana charmiga "lappar" som bläddrar fram varje bokstav. Fattar du?

De hade sådana överallt på tågstationerna i Italien, och det är troligtvis anledningen till varför jag nu älskar tågstationer :) Man SKA någonstans. Flygplatser är bra, men ofta ångestframkallande.

(tv-spelstidningar blir man alltid besviken på, där står bara det man visste, och det man väntade sig). Take care!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback