Tummen

Tidigare i vår, för någon månad sedan, sålde vi vår sommarstuga. Den som byggdes i början av 1960-talet av min morfar och några snälla medhjälpare fick nu se sig såld till en förhoppningsvis ambitiös och omtänksam dansk. I många år satte jag mig emot försäljningen av denna härliga plats där jag har många härliga barndomsminnen och där jag har firat många nyårsaftnar såväl som julaftnar. Men nu beslutade vi oss gemensamt för att det var dags att lämna det ifrån oss. Föräldrarna blir inte yngre och vi kids blir bara äldre, vilket inte innebär att vi genast känner en enorm lust till att sköta om en stuga med dess trädgårds- och skogsytor på en cirka 3000 kvadratmeter. Dessutom kan det vara bra att lämna en del av de saker man har haft i livet och gå vidare i utvecklingen. Det är visserligen inget fel på att vara stillsam och inse att man inte behöver utvecklas mot något nytt hela tiden, men man vill heller inte fastna i utvecklingen. Måste ändå säga att jag tror det är bra för, jag tror det hade varit bra om alla hade haft ett litet ställe de kunde sticka till. Ett litet skitit ställe bort från Tv-reklamen där fukt och en massa bakterier samt tusen åter tusen insekter och äckliga larver trängs sida vid sida. Om ändå alla barn hade fått växa upp på ett ställe där du får göra lite mer än vad du vill och kan få lite skit på naglarna. Citybarn som trängs i en massa tradiga lägenheter, enkla som lyxiga, får inte den här möjligheten vilket leder till att vissa blir helt alienerade med landet och allt vad som kan tänkas förknippas med det. Staden förvirrar oss.



Nej, det är inte min tumme på bilden, så fumlig är jag inte.


Veckans Ja:
Sommarlov. Frihet. Föga förvånande?

Veckans Nej:
Överdriven reklam, Nej, du kan inte flyga genom en glaciär med nya colgate och din nissan kommer inte förvandlas till en metallisk jättespindel. Seriöst, det blir ju bara löjligare och löjligare..

Som jag nämnt förut så närmar vi oss slutet på den här terminen och snart blir det att samla ihop alla campeon relaterade tankar och erfarenheter och lägga i en säck för att istället se framåt mot sommaren. Om en exakt vecka, alltså på torsdagen den 5 juni kommer vi återigen stå utanför Mariakyrkan och se lite halvdystra ut. Skall jag vara ärlig så avskyr jag avslutningarna på Campeon. De är så fruktansvärt trista då man pallrar sig dit klädd i något halvtaskigt försök att inte se billig ut för att lyssna på någon talare eller se filmer och foton på terminen som gått (detta brukar vara det bästa) för att sen gå ner till kyrkan, höra någon sjunga, någon snubbe läser en psalm och lite priser delas ut. Sen är det som sagt det där kyliga stunden då man står utanför kyrkan och inser att man inte har en jävla aning vad man ska hitta på. Sen drar alla till sitt och känslan av att vi aldrig skulle umgås med varandra om vi inte gick på samma skola infinner sig. Men sånt får man ta.

För ett par dagar sen tänkte jag göra en officiell utnämning av sommarens ankomst, men eftersom jag var aningen sjuk då sket jag i det och då får jag väl göra det i och med detta inlägget då. Vet inte riktigt vad min tanke var med detta men eftersom det var varmt och sommarkänslan infann sig kände jag att det var dags.
Att skolan snart är slut har förresten också inneburit att man fått reda på en del betyg i vissa ämnen.
Mitt tidigare förutspående av betygen har väl stämt rätt bra, eller, rättare sagt har dem stämt väldigt bra. Skillnaden är väl att jag var irriterad som fan när jag skrev vad jag trodde jag skulle få och att jag nu är ganska.. i harmoni.
Fast nu märkte jag i och för sig att om jag får G i Grafisk Kommunikation så får jag lika dåliga betyg som förra året, enda skillnaden blir att jag får IG i Matte, vilket betyder att jag egentligen får sämre betyg detta året. Isch.
Den här irritationen över betygen som dyker upp ibland handlar emellertid inte om att få ett VG eller ett MVG utan att jag blir avis, avundsjuk när jag ser många runt omkring mig som får högre betyg än en själv. Jag menar, man pluggar tillsammans i flera månader, skojar med lärare och lider igenom jobbiga arbeten för att i slutet av terminen få se att man är lite sämre än ens kompisar i samtliga ämnen. Men kul var iallafall att jag för första gången har fått ett MVG på Campeon, och det i engelska. Känns lite konstigt att man får högsta betyg i ett ämne som känns lite sub-prioriterat. Jag menar, engelska är ett kul ämne men det känns inte som det mest viktiga ämnet i skolan. Det är också kul att tänka att man är bättre på engelska än på svenska, men så är givetvis inte fallet. Man är däremot bättre i ämnet Engelska B än i Svenska B, och det är just det det handlar om. Det handlar inte om att vara mest allmänintresserad av ämnet eller läsa flest böcker eller se mest på nyheterna. Det handlar om att skriva underhållande och fantastiska texter och plita ner alla de där fantastiska orden samt göra klockrena resultat på förhören. Givetvis kan inte alla lyckas med detta. För att avsluta malandet om betyg kan jag säga att ytterligare en push i rätt riktning för självförtroendet var att få veta att man var den ende i antingen klassen eller hela tvåan som fick MVG på nationella provet i Engelska B, den ende av antingen 30 eller 60 pers. Hah, in your face campeon suckaz. Något måste man vara bäst på.

Men för att byta ämne, tänkte gå in lite på det där med självförtroende. Nämnde ett par rader upp att mitt självförtroende boostades av att jag fick högsta betyg i engelska. Och visst var det skönt att få veta det. Men jag har en liten sak att erkänna. Jag har ärligt talat ingen aning om vad de här två egenskaperna, självförtroende och självkänsla, innebär. Man kan alltid säga att någon har ett bra självförtroende, man märker det exempelvis på vissa machokillar som utstrålar dominans och allmän svinighet. Men det är tack och lov inte alltför ofta man stöter på en sån, däremot kan man ofta stöta på folk som har blandade egenskaper som till exempel en tjej som har bra självförtroende men som har dålig självkänsla. Och det är här förvirringen börjar: vad fan är självförtroende och självkänsla och vad är det för skillnad? När jag var liten fick jag någon gång höra att jag inte hade något vidare självförtroende men att jag hade en bra självkänsla. Gud vet vad det ska betyda. På senare tid har jag tänkt lite som att: tänk om självförtroende skiftar var man befinner sig och i vilken situation. Farsan har någon gång på senare tid nämnt att många unga människor är jävligt coola och har ett jävligt självförtroende inom skolan, men när dem kommer ut i arbetslivet blir de osäkra så in i helvete och frågar om allt och är jätteblyga. Förutom att det här innebär att generationerna som dominerar de viktiga posterna i arbetslivet får sig ett gott skratt så tror jag också att det betyder att vi som sagt skiftar i olika miljöer. När man befinner sig i en van situation så är man kanske rätt laid-back och visar inte några tecken på nervositet. Men i andra situationer är man väldigt nervös vilket innebär att man har en tendens till att sabba dem. Skillnaden på oss är kanske att vissa anpassar sig till situationer snabbare och som sagt utstrålar en större självsäkerhet.
I samband med filosoferandet angående självförtroende har jag också lyckats komma på att de flesta av våra påstådda egenskaper egentligen bara är tillfälliga känslor. För att ta ett exempel så är man inte deprimerad, man känner sig bara deprimerad. Alltså, basse, du är inte en förlorare, du är inte en cigarett, du är inte otillräcklig, däremot känner du dig som en cigarett och som en förlorare osv. Samma med Robin som inte är deprimerad tillsammans med alla andra som känner likadant. Precis som man ibland känner sig lycklig, sorgsen, ledsen, glad, arg känner man sig också deprimerad. Vad jag vill komma till är att deprimerad faktiskt inte är en livsstil utan bara en tillfällig känsla som man kommer över. Så ryck upp er, det är sommar.

När jag var i Paris och höll på att frivilligt gå vilse inne på Virgin fastnade jag för Maroon 5s nya skiva, It Won't Be Soon Before Long. Det var sista dagen, jag hade bara inhandlat en liten souvenir hittills så jag hade fortfarande en del kapital kvar. Vi steg in på Quatre Temps med sina 240 butiker med mera och gick naturligtvis in på Virgin för att njuta av all sorts media i överflöd. Det var där de hade ett par provlurar med deras nya skiva i och jag fastnade direkt när jag hörde första låten. If I Never See Your Face Again är så het så jag valde att köpa skivan bara för den, senare blev jag i och för sig besviken när jag kommit hem och hört resten. Men nu när man lyssnat ganska intensivt i en vecka så har man vant sig och skivan är definitivt lika bra som förra. Bah, nu är jag svintrött igen så nu blir det sängdags. Ha det fint.