En lång väg att gå
En något melankolisk rubrik kanske, akompanjerad av lite melankolisk rock via Spotify.
Jag åsyftar att benämna körkortsutbildningen igen. Inte alltid så roligt att läsa om kan man tycka eftersom ursprungskänslan kring detta ämne är negativ, men det är det mest aktuella i mitt liv och det viktigaste för min framtid (inbillar jag mig).
Efter att ha kört 40 lektioner, mörker och halka genomförda kan jag enligt mig själv framföra en bil på ett ytterst betryggande och miljövänligt sätt. Efter att ha genomgått 7 lärarledda teorilektioner, gjort och klarat 6 pärmar och 5 datortest känner jag att jag med en gnutta tur skulle klara av en uppskrivning utan större problem. Fem månader och ca 20000 kronor fattigare får jag reda på att jag måste vänta (ständigt denna väntan) ungefär en månad på att få skriva och köra upp. Jag ska låta det stå klart att jag är informerad om att jag inte är den enda som går igenom en period som denna, många som har tagit sitt körkort före mig har säkert varit i samma situation. Men det gör mig inte lyckligare.
Att ständigt skjuta upp sina planer på framtiden är helt sjukt dåligt för självförtroendet och det allmänna välbefinnandet. Det där sabbatsåret har ju snart gått (vilket mina föräldrar snällt påminner mig om) och jag är inte hälften så långt i livet som jag var i tankarna då. Lågkonjunkturen har naturligtvis bidragit med sin del men ansvarig är ju bara man själv.
Isch, det låter alltför negativt för att få ta mer plats. Jag borde göra klart också att jag är fylld med hopp och optimism inför framtiden och allt så småningom kommer ordna upp sig med jobb, pengar, utbildning och resor. Kombinerat med kärlek kan det ju vara det perfekta receptet på lycka. Hahaha.
Jag åsyftar att benämna körkortsutbildningen igen. Inte alltid så roligt att läsa om kan man tycka eftersom ursprungskänslan kring detta ämne är negativ, men det är det mest aktuella i mitt liv och det viktigaste för min framtid (inbillar jag mig).
Efter att ha kört 40 lektioner, mörker och halka genomförda kan jag enligt mig själv framföra en bil på ett ytterst betryggande och miljövänligt sätt. Efter att ha genomgått 7 lärarledda teorilektioner, gjort och klarat 6 pärmar och 5 datortest känner jag att jag med en gnutta tur skulle klara av en uppskrivning utan större problem. Fem månader och ca 20000 kronor fattigare får jag reda på att jag måste vänta (ständigt denna väntan) ungefär en månad på att få skriva och köra upp. Jag ska låta det stå klart att jag är informerad om att jag inte är den enda som går igenom en period som denna, många som har tagit sitt körkort före mig har säkert varit i samma situation. Men det gör mig inte lyckligare.
Att ständigt skjuta upp sina planer på framtiden är helt sjukt dåligt för självförtroendet och det allmänna välbefinnandet. Det där sabbatsåret har ju snart gått (vilket mina föräldrar snällt påminner mig om) och jag är inte hälften så långt i livet som jag var i tankarna då. Lågkonjunkturen har naturligtvis bidragit med sin del men ansvarig är ju bara man själv.
Isch, det låter alltför negativt för att få ta mer plats. Jag borde göra klart också att jag är fylld med hopp och optimism inför framtiden och allt så småningom kommer ordna upp sig med jobb, pengar, utbildning och resor. Kombinerat med kärlek kan det ju vara det perfekta receptet på lycka. Hahaha.
Livet från den bruna sidan - kapitel två
I mitt förra inlägg missade jag en av den maniska tristessens nöjen, nämligen korsordet. Detta uråldriga nöje fyllt med ologiska ledtrådar och kopplingar tog grepp om mig och som om det vore en misslyckad kidnappning släpptes jag några dagar senare. När tumultet hade lagt sig och allt var över hade jag ett par som var lösta till hälften och ett med Hälge-tema som jag faktiskt löst helt och hållet, helt själv.
Förutom att mitt bruna liv har fyllts med korsord fylls det i princip dagligen med körkortsstudier. Denna 30-skylt på mitt livs motorväg har ibland varit lika effektiv på mitt humör som ett moln av vit fosfor är effektivt i en myllrande storstad.
Efter 35 körlektioner med både bra och dåliga resultat är jag aningen trött på att be om ursäkt för de "fel" jag gör i min körning trots att jag kör fullkomligt lagligt och bättre än många andra. Känslan av att de bara försöka suga ut så mycket pengar som möjligt från mig har dominerat de senaste veckorna. Ett litet plus är dock att jag nu gjort halka och mer än hälften av de datoriserade teoriproven, med gott resultat.
Halkan var inte så rolig som den kunde varit, men jag fattade budskapet med det hela i alla fall.
På jobbfronten intet nytt. Nu räknar jag dagarna (nästan) tills jag åker till Norge.
Om någon känner för att göra mig sällskap är det bara att hänga på.
Förutom att mitt bruna liv har fyllts med korsord fylls det i princip dagligen med körkortsstudier. Denna 30-skylt på mitt livs motorväg har ibland varit lika effektiv på mitt humör som ett moln av vit fosfor är effektivt i en myllrande storstad.
Efter 35 körlektioner med både bra och dåliga resultat är jag aningen trött på att be om ursäkt för de "fel" jag gör i min körning trots att jag kör fullkomligt lagligt och bättre än många andra. Känslan av att de bara försöka suga ut så mycket pengar som möjligt från mig har dominerat de senaste veckorna. Ett litet plus är dock att jag nu gjort halka och mer än hälften av de datoriserade teoriproven, med gott resultat.
Halkan var inte så rolig som den kunde varit, men jag fattade budskapet med det hela i alla fall.
På jobbfronten intet nytt. Nu räknar jag dagarna (nästan) tills jag åker till Norge.
Om någon känner för att göra mig sällskap är det bara att hänga på.