Tummen

Snön ligger i högar på marken
Janne står med sin gula rock i parken
En man på café sitter och läser en sida
Janne tänker på din systers -----
Vaselinet har han i fickan
inget ont anar den lilla flickan
När vädret är sig självt en parodi
kör en svart skåpbil fort förbi
Bjuder på godis gör han gärna
ifall det lilla flickebarnet slutar spjärna 

Men ropa inte än hej!
Det kalla vädret gillar Janne ej
Så han åker tillbaks hem
där får han med egen hand skaka lem
Nu tänker Janne stanna inne
ända tills den varma sommaren
då stiger han gladeligen ut
endast iförd ett linne
för att få sig ett skjut.

Panikångesten hade tillslut lagt sig som ett moln över mig och jag beslutade hastigt att bege mig till Helsingborg med den gula illaluktande regionbussen trots att klockan redan var runt halv 2 på eftermiddagen. Bussen rullade ut mot Glumslöv och vädret kändes jävligt rätt. En tjej i brun jacka steg på bussen och trots att jag inte såg hennes ansikte överhuvudtaget bestämde jag mig för att hon var jättesöt och trevlig och därmed spreds en härligt skön känsla genom kroppen. Men den känslan skulle snart bytas ut. Det hade nämligen inte bara stigit på en förmodligen söt tjej utan också ett par tonåringar som inte bara såg jävligt dumma ut utan även bekräftade det inom kort tid. En av dem slängde ur sig den briljanta och prisvinnande analysen: ”ja, asså i Landskrona så var det förra året 50% blattar, och det är typ 60% i år”. Under en stund så kände jag mig sådär härligt förbannad på att vissa dumma svenskar kan producera så mycket fakta direkt från röven som de gör. Dessutom kändes det sorgligt att dessa idioter förmodligen kommer bli framtida sura och vresiga gubbar i snickar/byggbranschen som sitter och klagar över all skit som ej har hänt men som ändå har förstört deras underbara svenska traditionella samhälle med äckliga folkdräkter och den där jävla kukstången som folk tvunget måste dansa runt mitt i sommaren till de nördiga turisternas förtjusning. Men efter att en svenne med ett utseende liknande en bullterrier med tätt sittande ögon och en öppen fågelholksformad mun klivit av bussen blev det lugnare. Men den där sköna känslan som tidigare infunnit sig kom aldrig tillbaka och ju närmare Helsingborg bussen rullade desto mer kändes det som beslutet att ändå åka dit var ett misstag. När vi anlände till den alltid så kära knutpunkten steg jag av och möttes direkt av den avslappnade känslan som brukar sväva runt inne på bussterminalen trots de nerpissade trapporna och folket som stirrar på en. När jag sedan oförsiktigt vandrade vidare mot kullagågatan med mp3n i öronen efter att till min besvikelse upptäckt att Stiliga Högtidskläder hade stängt för ungefär en timme sen fick jag plötsligt en otäck kylig känsla som rann nerför ryggraden.
Jag vred huvet cirka 90 grader och kastade en snabb blick mot vad jag trodde skulle vara en öppen gata. Men till min fasa stirrade jag rakt på en nisse med b-skådis utseende med en tillsynes jättedyr rock på sig. B-skådisen visade upp ett enormt brett kritvitt leende som bländade mig samtidigt som han hindrade mig från att göra en motattack genom att ha på sig ett par fula pilotbrillor. Det hela var en fälla. Desperat efter en utväg vände jag mig om bara för att få syn på en silvrig Chevrolet Corvette som röt hotfullt och kämpade för att komma över en decimeter hög vägbula. Jag befann mig nu i fiendeland. Försiktigt smög jag mig vidare in på diverse affärer för att se vad för olika förklädnader och utstyrslar de hade att erbjuda, och de erbjöd en massa riktigt snygga grejer som jag naturligtvis inte hade råd med så jag begav mig istället i riktning mot Stor Rik Jävla Sportbutik för att se om de hade något i deras utbud som passade mig som är både fattig och kräsen. Tyvärr var så inte fallet så jag var tvungen att bege mig därifrån. Känslan av att vara efterföljd förstärktes emellertid och när en moderiktig mamma skrattade hjärtligt på stockholmska (hehehehe-/uppehåll/-ouuu..) så rann bägaren över och jag sprang i all hast ner till en busskur för att ta skydd. Busskuren kändes betryggande och ryktet som gick sa att den här busstationen var alldeles rätt om man ville bege sig ut till Väla.
Trots att jag inte gillar att trängas med hundratals loffiga tonåringar i mjukisbyxor samtidigt som jag har tidspress på mig så beslutade jag mig för att ta en snabb runda och se om de hade några skossar som jag kunde behovshandla. Den digitala busstidtabellen sa att bussen som gick ut mot Väla C inte skulle gå förrän om en halvtimme så jag chansade dumt nog på att bussen till Dalhem (Väla by) skulle ta mig till något närliggande ställe men efter en sisådär 20 minuter så förstod jag att Dalhem (Väla by) egentligen stod för Långt ut åt helvete (Inte Väla) och jag följde snällt med den gamla busschaffören tillbaka. Väl på knutpunkten igen beslutade jag mig för att konsultera mina föräldrar innan jag bestämde nästkommande grej. Det stod emellan att åka hem eller att åka ner till nördarnas mysiga huvudstad Lund för att där försöka få tag på ett par skor som passade mig i smaken. Kontakten togs genom en telefonkiosk eftersom mobilen mycket väl kunde vara spårbar och avlyssnad av de nyliberala svinen. Mina skapare föreslog att jag skulle ta och bege mig hemåt till värmen istället för att förvirrat irra omkring i Lund där de flesta butiker säkert redan hade stängt. Jag höll med och steg på buss 220 mot Landskrona där jag tog en skymd plats i den bakre delen och lutade mig tillbaka med Coldplay i öronen samtidigt som jag drog en lättnads suck att den hemska upplevelsen hade nått sitt slut.  

Jag har ännu inte köpt nya skor. Och jag gick inte på festen. Förlåt.

Skall absolut skriva mer än vad jag gör nu men jag har egentligen inte tid till detta just nu. Jag måste verkligen plugga inför matteprovet så att jag klarar matte-b. Så därför slänger jag detta härliga citat i ansiktet på er i väntan på större texter. (ja jag vet att citat suger men vafan)



Carol Gilligan,
In a Different Voice: Psychological Theory and Women's Development

Har nu bytat till den mer lättigenkännliga adressen thomasmalmberg.blogg.se då jag var en aning trött och förbannad på det trista namnet Illumarx. Har uppdaterat lite och tagit mig friheten att slänga med några länkar till Sandy och Johanna som också går på campeon. Campeoniter måste hålla ihop i alla väder, speciellt solsken och vindstillhet. Men det blir säkert tufft.

Anledningen till att det står en svart colaburk ovan är för att jag för första gången smakade den idag när de delade ut den på Fields varuhus i Köpenhamn.
Men den smakade bara skit så det är inget att satsa på.

Igår var jag inte i skolan.

Vaknade upp klockan 07.20 efter att ha lagt mig 23.10 kvällen innan (vilket är ovanligt "tidigt"). Tänkte att nej fan nu skiter jag i det här. Fattar inte hur det kan vara så att jag är så förbannat trött hela tiden, jag deltar inte i några aktiviteter som kräver ovanligt stora mängder energi och ibland sover jag till och med en timme eller två på eftermiddagarna. Men när jag nu vaknade och bestämde mig för att stanna hemma tänkte jag att jag skulle ta och göra de saker som jag alltid drar mig ut till det längsta för att göra. Saker som att till exempel raka mig eller köpa nya skor. Men så blev det naturligtvis inte. Delvis för att jag inte orkar göra de sakerna men också för att jag i registret var sjukanmäld både hos skolan och föräldrarna. Då kan jag ju inte springa runt och shoppa eller vara anmärkningsvärt glad och energisk. Så jag fick stanna hemma och ha tråkigt hela dagen istället. Tror i och för sig morsan misstänkte något när jag plötsligt brast ut i sång trots min ömma hals men ingen har sagt något änsålänge. Idag däremot så har vi befunnit oss i Köpenhamn mestadels av dagen och shoppat och ätit gott och haft det allmänt trevligt. Vädret har varit strålande och kylan har inte varit alltför bitande. På det hela en väldigt trevlig dag. Köpenhamn är ju också en strålande stad i en intressant utvecklingsfas, det byggs så in i helvete mycket nya designade lyxbunkrar i för tillfället strålande fräsch betong över på andra sidan sundet. Mäktigt värre. Ett par andra mäktiga byggnader med grym arkitektur från sekelskiftet spanade jag in i Malmö på torsdagen, vädret var då också satans fint när jag och min bundsförvant Petter vandrade omkring rejält feta efter en god buffé på det nästan alltid lika trevliga stället Pizza Hut (det var trevligare innan renoveringen). Vi vandrade också in på Malmö stadsmuseum och tog del av den fantastiska kultursamlingen de hade där. Allt från gamla skelett från järnåldern till lite nyare porträtt på en del viktiga personer som kungar fanns att kolla på. En utställning om grymheter under de tidigare århundrandena med ett väldigt kusligt litet rum som tycktes sträcka sig ut i all oändlighet intresserade mig särskilt. En snabb runda på kaffeutställningen hanns också med men jag missade tyvärr konstutställningen då muséet stängde innan jag hann ta en titt på den. Efter att ha andats kulturhistoria i en bra tid begav vi oss sedermera till Malmö station där vi tog tåget till respektive hem. Från en sak till en annan. Jag har lagt tillmärke att jag endast har futtiga 33 eller liknande summa unika ip-adresser som besökt bloggjäveln. Det gör mig smått konfunderad då det ställer mig själv i egen låg person mot väggen och konfronterar mig med orden "varför skriver du en bloggjävel när ingen stackars människa orkar genomlida den?". Jag har valt att göra en smart undanflykt från ovanstånde konfrontation genom att istället se på det hela genom optimistiska ögon. Tänka sig att det är hela 33 olika personer som läst denna bloggjäveln! Är inte det något att skryta med inför brudarna när man är på fyllan? Bättre det än att släppa ut kuken och börja veva i alla fall. Nej, vill man att många ska spendera sin värdefulla tid på ens html-baserade alster så får man nog börja skriva kontroversiella saker som "när jag bajsar blöder det mycket" och "jag skär mig för att jag är unik precis som alla andra" samt "jag såg kate moss dra en lina och gå på lina samtidigt och nu har jag funnit meningen med livet". Men sånt har jag fan inte tid med. Kändisskap är för kuksugare. Godnatt.


originalet publicerat den 3 februari 2007

Eller egentligen var det faktist bara jag och Michael Mann. Eller åtminstone jag och ett par av hans fantastiska verk. Michael Mann är en riktigt skön regissör som alla borde ta och kolla lite närmre på, många har nog sett hans senaste verk: Miami Vice filmen, eller alternativt Tv-serien som har lockat till sig fans i många år nu. Men det finns många andra verk som också är bra, eller till och med bättre ibland. Collateral som kom ut 2004 är det nog en del som sett också. Den är skön som tusan men håller inte riktigt måttet i jämförelse med en av mina favoritfilmer: Heat. Den kom ut 1995 och har giganterna Robert De Niro och Al Pacino i huvudrollerna som spelar aggressiv snut samt professionell tjuv som är i hälarna på varann. Upplägget som kan verka tjatigt känner ni säkert igen från förr men sådana skickliga regissörer som till exempel Mann kan med lätthet förvandla något som vi hört förut till en spännande och framförallt snygg historia. Det härliga med Heat är att hela filmen genomsyras av en perfektion. Från storyn där tjuvarna inte är några vanliga losers utan riktigt skickliga bankrånare där man inte porträtterar karaktärerna i svart och vitt, det är väldigt lätt att sympatisera med De Niros karaktär trots att han är den sociopaten han är. Skådespelarinsatserna är också väldigt bra och speciellt urvalet av skådespelare sitter som handen i handsken. Det är trevligt att tjejerna i filmen inte är några assnygga bitches med tråkiga one-liners som bara ligger runt poolen och super hela dagarna utan istället är lagom iögonfallande med en väldigt verklig approach på det hela. Ställena som filmen filmats på är också briljanta och passar in med storyn. Tillslut har vi musiken från bland annat Moby som passar perfekt in med den glittriga Los Angeles natten.
Film är verkligen underbart :)


originalet publicerat den 26 januari 2007

Som ni säkert läst de senaste dagarna så har Gustav Adolfskolan i Landskrona blivit nerstängd på grund av de senaste händelserna som utspelat sig där. Sex elever har sänts åt helvete och tjugotvå har fått tillfällig avstängning. Vissa säger att det är mycket dåligt, vissa säger att det är mycket bra, vissa säger inget alls och vissa vet inte vad Landskrona är för något. Jag befinner mig i en av dessa grupper, nämligen den som tycker att det är mycket bra. Från årskurs sex tills jag gick ut högstadiet (och även i lägre årskurser) befann jag mig på skoltid på den skolan och det var inte alltid det var så lätt. Men det förstod jag inte då. Min nuvarande skola är en exceptionell sådan där vi mest har problem med våra inre. Så var det emellertid inte på GA. Ständiga skällsord från alla möjliga håll och en allmänt hotfull stämning var vardag. På många sätt har det haft positiva effekter på en, till exempel har det härdat en och fått en att lära sig att handskas med obehagliga situationer osv, men själva pluggandet blev ju lidande då och från att ha varit en person som alltid satte skolan framför allt annat i de lägre årskurserna så blev man till en latmask med mediokra betyg som skolkade ganska friskt (jag hade en jävla tur som kom in på Campeon). Det har visserligen mest att göra med att man då blev tonåring och inte kände sig så motiverad längre men själva skolmiljön hjälpte ju inte nått särskilt. Jag tycker beslutet att stänga av eleverna är ett jättebra beslut, främst långsiktigt. Jag tror att det behövs hårda metoder för att få skolan på rätt väg igen och detta är nog det första steget i en ljus riktning. När jag säger att det är en bra lösning så talar jag naturligtvis ur skolans synpunkt. De sex eleverna som aldrig får komma tillbaka till skolan igen drabbas naturligtvis oerhört av det straffet och endast gud vet vad som blir av dem. Eller ja, förmodligen blir de ännu mer kriminella. Det är väl ur deras synpunkt som alla dessa "experter" ser problemen när dem talar om demokratins upplösning och nazismens uppgång i och med de hårda besluten. Men det skiter jag i och lutar mig tillbaka samtidigt som jag för första gången på väldigt länge känner en positiv känsla om Landskronas och GA:s utveckling.


originalet publicerat den 21 januari 2007

Sitter med hörlurarna på och lyssnar på Abbas Happy New Year. Kanske inte så kontroversiellt.., det kanske till och med är lite töntigt. Men skit samma, skön låt och ett nytt år. Ett nytt år som naturligtvis ska bli bättre än det förra och allt det där. Jag är faktist nöjd med 2006 som det var, inte för att det hände så mycket nämnvärt men det känns som ett skönt år, ett självsäkert år eller så. Lite lära känna sig själv och lite mer lärande överhuvudtaget. Nuförtiden när jag tänker på skolan så känns det som en skön eller rentav rolig plats att vara. Sen är verkligheten alltid jobbigare förstås men jag trivs väldigt bra för tillfället.
2006 var ju utnämnd till det mångkulturella året. Till skillnad från designeråret 2005 som knappt märktes av så har det mångkulturella året inte märkts av alls. Det här året har jag spenderat mindre tid med invandrare eller invandrarkultur än åren innan, och jag ska inte ljuga, det har varit mycket skönare så.
Den gamla skolan där man varje dag hörde en massa skit som jävla svennehora och in.fashion bög har man ju lämnat och nuförtiden läser man istället om den i tidningarna och ser inslag om den på tv. Landskrona känns nu faktist som en sorglig jävla pissestad, opinionen i den frågan har svängt snabbt då jag till en början kände mer kärlek för staden sen jag började röra mig i Helsingborg men nu tycker jag det mesta är skit här. Integrationsproblem, arbetslöshet och kriminalitet och en jävla massa stängda butiker och grejer. Ah, fan nu kom jag av spåret lite. Lyssnar nu istället på The Winner Takes It All, känns inte helt opassande och en riktigt grym sång. Det passar ju in lite hela tiden för den här mordiska statusjakten pågår ju ständigt runt om oss och även bland oss själva. Det här nya friska året är inget undantag, ni (och jag) kommer alla att bli jagade och jaga efter nya höjder, det gäller ju att vara på topp hela tiden och för att vara framgångsrik måste man hålla skenet uppe. O gud, man vill ju inte vara en förlorare.
Vilken tur att jag då inte influeras lika mycket av denna galna företeelse. Jag kan inte riktigt förstå det, varför väljer så många svenskar (vi rankar nämligen väldigt högt upp på antalet) att ta sitt liv?
Jag har min egna lilla teori om att det har något med välfärd att göra, att vi känner oss viljelösa och livlösa för att vi föds in i lyx och välfärd och inte har något speciellt att längta efter eller att leva för. Men man kan ju naturligtvis aldrig generalisera och det måste ju finnas en massa andra anledningar därute.
Om man ska ta och avrunda detta med att säga att jag verkligen hoppas att 2007 blir året då vi vaknade upp ur vårt eviga pengatuggande och började kolla lite på miljön och allt som händer runt om oss.
Vädret har varit jävligt annorlunda, fisken i östersund och öresund (speciellt torsken) börjar sina men ingen jävel vill sluta fiska. Skogen avvecklas i en större takt än vad vi ersätter den och isarna runt syd och nordpolen har smält en hel del. Detta är naturligtvis bara en pytteliten del av alla problem. Jorden har funnits i miljarder år och vi människor har lyckats med bedriften att sabba den på cirka 150 år. Jaja, man får väl trycka upp alla sina pengar i röven och hoppas att Jehovas vittne har plats till en till innan domedagen är här. Gott nytt år förresten.


originalet publicerat den 1 januari 2007

Gitarristen av Picasso

Tänkte jag skulle posta en bild så att det inte blir så tråkigt i bloggen, och då tycker jag en bild av min kulturella idol Pablo Picasso passar bra. Riktigt sköna grejer han målade, och om jag inte har fel så var han en impressionist vilket är bra när man är trött på dagens överflöd av expressionism. Dessutom passar det bra för päronen var nyligen i Madrid och tittade mycket på konst och grejer. Lite synd är det att jag inte följde med men jag vet att om jag ska uppnå fullskalig lycka någongång så måste jag uppfylla mina drömmar själv, utan att jag ska få hjälp eller stressas av någon. Men en sak vet jag och det är när jag så småningom ska flytta in i en egen lägenhet så ska det finnas minst två härliga tavlor av Picasso där, och ingen jävel får spy ner dem eller nån sån skit.


originalet publicerat den 19 december 2006

but it's christmas!

Så nu är det slutligen jullov då, herregud, den här terminen har gått så freaky-snabbt som det bara är möjligt. Jag menar man hade grejer att göra fram till den allra sista skoldagen, dvs ett fyra sidigt engelska arbete som jag började med dagen innan.. och jag hann! all cred till mig!

Annars var ju avslutningsdagen en väldig besvikelse, som vanligt. Och det var just det att jag faktiskt vant mig vid tråkiga avsluningar som gjorde det ganska trevligt ändå. Inget hände den dagen, först kollade vi på lite bilder och det delades ut lite priser och sen gick vi ner till kyrkan där det också delades ut priser (typ till samma personer) och sen sjöng vi lite juliga kyrksånger och prästen pratade om sin tid med snövit och törnrosa. Sen kramades man och tog sina grejer och sa hejdå till campeon frigymnasium. Så var det.

Desto roligare var isåfall söndagen med sin grymma och numera traditionella glumslövsfest. Festen började segt och det tog lite tid för alla att dels komma och dels bli glada. Men så småningom var festen igång och det var en hejdans fylla man fick, inget överbalanserat skit som man spydde ut senare utan en alldeles jämn fylla som varade nästan hela natten och som inte gav några efterverkningar. Det hände ju naturligtvis en massa på festen men det kommer jag inte ihåg, inte för att jag var för packad men därför att allt hände samtidigt på en ganska liten yta vilket gör det omöjligt att särskilja vad exakt det var som hände, men det finns det säkert någon som minns och kan berätta. Men overall så var det väldigt trevligt förutom kylan, det spöregnade på mig vilket gjorde mig och mina strumpor ganska våta och strumporna torkade naturligtvis aldrig för man trampade hela tiden i spilld öl och vinbärsläsk och grejer. Det var också synd att man inte hade en kamera med sig även om riksen för de att gå sönder var väldigt stor...

Nu får man bara hoppas att resten av julen också blir trevlig och grann, god jul till alla!

(jag saxade detta från min "blogg" på lunarstorm.., är det att fuska?)


originalet publicerat den 19 december 2006

nuförtiden är jag trots de tillfälliga depressionerna nöjd med mig själv. För oavsett om man mår dåligt så ska man aldrig vända det emot sig själv och oavsett hur det går för mig så är jag en överlevare, mitt ego är för stort för att jag ska vända olyckan mot mig själv. Det har sina nackdelar det också men jag tycker ändå att jag är en bättre människa nuförtiden. Min största brist just nu är nog falskheten, inte för att jag själv bryr mig något speciellt om det men det kan ju hända och det händer att de i min närhet drabbas av det. Till dem kan jag bara säga förlåt och ta det inte så hårt för det är inte med avsikt som det sker. I livet gäller det att vara en som Mietek helt enkelt. En överlevare som tar sig förbi de hinder som den utsätts för. Tillsammans med en hel del tur och kärlek naturligtvis.


originalet publicerat den 15 december 2006

men den lyser med sin frånvaro, eller lyser är väl fel ord, den syns inte till överhuvudtaget. Men det gör väl inget egentligen, julen är alltid som trevligast innan den närmar sig. När det faktiskt är jul så är det lite mys, lite mer mys och en aning ångest. Nu är jag inne i en ganska förvirrad period. Inget är varken bra eller dåligt utan lite sådär halvslappt utan att det blir tråkigt.

"Klagomålet är den enfaldige människans poesi"

tyckte detta lät väldigt fyndigt när jag kom på det, men sanningen är ju att det är skit helt enkelt. Nåja, njut medan ni kan! , eller nått. Annars lyssnas det mycket på The Smiths och Pink Floyd just nu, väldigt psykedeliskt och deprimerad musik vilket istället gör mig glad faktiskt. Kultur känns som den hetaste grejen just nu, känns som man bara vill fly till något grönare, eventuellt snöigare ställe och bara syssla med konstnärliga saker och sånt som egentligen inte betyder något men som känns väldigt skönt. Såg förresten Wedding Crashers idag. Hade iofs sett den innan men den är den roligaste filmen sedan.. Eurotrip och den är allmänt skön. Får avsluta det här nu och börja studa istället. Küzunum!


originalet publicerat den 11 december 2006